Dessa båda ytterligheter kännetecknar en odlares vedermödor. För min del, just nu, gäller det förstås äpplen, som ju är en stor del av mitt trädgårdsliv.

Resultatet i år, i vår lilla äppelodling, blev ca åtta äpplen som jag fick ta en stege för att nå – det var ju också därför som de fanns där – de växte i toppen på trädena, dit älgarna inte kunde nå. Ha ha, lura dom på några iallafall!! Å vilka goda äpplen det var!

Vilken kontrast till förra året då alla träd dignade av frukt. Någon som känner igen sig?

Men…. från förtvivlan till GLÄDJE. Det finns ett träd till – lite gammalt och vildvuxet – i en annan del av trädgården, som i år har riktigt fina äpplen. Vet inte vilken sort det är – får väl ta med några till ‘Torpets äppeldag’ nästa helg så kanske jag får svar.

Nu får det bli, som du föreslog Yvonne, ett stängsel runt alltihop!